jobb

Det där med jobb är en svår fråga. Jag jobbar som bekant på en förskola och har mer eller mindre haft samma avdelningar och förskola i två års tid. Detta gör att man känner sig så "lost" nu när jag helt plötsligt står utan jobb. Så jag är med i en bemanningsenhet i Kungälv dit förskolor ringer för att anmäla behov av vikarier. Detta systemet fungerar sådär men det är så det ska fungera. Då har de ringt två dagar i rad för att de vill ha mig att jobba. Först i måndags, då jag hade glömt ta bort min tillgänglighet så att jag kunde gå och klippa mig, så ringde de från Ugglan i Ytterby. Heldagsjobb men då ringde de tjugo över åtta och jag skulle börja nio och idag ringer de från Kärna. Men att ta sig till Kärna för att sedan ta sig därifrån är ett problem... eller ja jag erkänner. Jag fick panik och sa nej. Jag fattar inte varför jag får sådan panik. Det är samma panik som när man var liten och någon gungade en gunga för högt men man var för cool för att säga att man blev rädd för det, eller som när man sak välja bland något. Jag hatar att välja, sist jag skulle välja var stanna på Bali eller åka hem. Om jag gjorde rät val vet jag inte.. men tillbaka till förskolan!
Nästa gång de ringer, om de nu ringer igen.., så ska jag gladeligen tacka ja till Kärna eller ej.