torsdag 21 januari 2010

Längtan

Nakna ben vandrar längs med vattnet. Klänningen är lätt, den nästan svävar. Ett bubblande skratt välver upp inom mig när jag ser mina vänner sitta där,på Berget med sina vinglas och jag inser vilka fina vänner jag har. Jag slår mig ner och innan jag vet ordet av är vi uppe i en vild diskussion om något så viktigt som bara vi pratar om. Jag följer benen och hamnar någonstans där jag dansar som en tok, jag skrattar så att jag får träningsvärk, jag kysser någon, jag pratar med fina människor hela natten. I gryningen tar jag mig hem på vinglande ben.
Den underbara sommaren har äntligen kommit!

2 kommentarer:

Robin sa...

poesikvinnan! har du skrivit det där??

julgransflickan sa...

Ja det har jag :)