sedärja

ja ser man på. lilla jag har hittat tillbaka till denna sida på internettet. så trevligt.

anledningen till att man bloggar är väl för att folk ska läsa. fast jag tror inte det är därför jag bloggar. det är för att kunna dölja min egentliga sida när jag vistas bland folk. för normal är ett ord som inte går att använda på någon del av mig och mitt inre. mina nära vänner skulle nog beskriva mig som lite knasig. som om att jag hade någon liten psykisk störning som får utlopp ibland. exempelvis när jag inte har tränat på jättelänge (typ en vecka)så får jag ganska så lätt lite anfall och börjar slåss lite på mina kompisar. men de är vana så det är egentligen inte så hemskt. det är därför jag älskar mina vänner så innerligt ! jag kan få mina utbrott och sedan kan vi gå till Maxi (mitt favvoställe)som om inget har hänt. i sådana ögonblick är livet UNDERBART!

nu ska jag platta håret,sola och sedan träffa älsklingen min och bara mysa ! eventuellt att en liten Moa ringer och säger att vi ska träffas. då blir det spännande vill jag lova :) puss